Men jag vill inte mera nu!
Allt känns bara skit och piss och pest, ja till och med lite senapsgas! Jag känner mig som om jag vore 10-11 år igen... Ingenting kan eller får jag göra utan att nästan fråga om lov... Eeh, jag fyller faktiskt 46 år till hösten!!
Men jag antar att jag har mig själv att skylla, jag menar- jag kunde ju ha struntat i att försöka döva min frustration med hjälp av alkohol.
Jag kunde ha struntat i att vara ett lätt byte för diverse karlar.
Jag kunde ha struntat i att vara så djävla svag.
Ja, jag kunde till och med ha struntat i att leva!
