Jaha ja... Nu är jag alltså sådär vansinnigt kär igen, som jag aldrig har varit förut..! Det är egentligen en ganska omständlig historia, men det började väl egentligen med att jag konsulterade en "app" på Facebook; "Den första som gillar det här ska jag..." Eller från allra första början var det väl en liten "flirt"- eller nåt... Innan jag kollade den där "appen" loggade jag in på chatten, för att se vilka som var inloggade... Sen "rådfrågade" jag appen- och fick nåt fånigt resultat som jag inte ens lade på minnet, så jag "klickade bort" det svaret och frågade igen- då fick jag den jag ville ha; "Den första som gillar det här ska jag gifta mig med i en vecka på Facebook!" I och med att jag visste vilka som var inloggade så visste jag också vem som skulle hinna först, men jag tänker inte nämna hans namn här- alla mina vänner på Facebook vet redan vem han är i alla fall!!
Jag blev vän med honom genom en annan Facebook-vän, jag tyckte att han alltid fällde så roliga kommentarer till hennes inlägg- och han gillade mina kommentarer också. Nu minns jag faktiskt inte vem av oss som skickade förfrågan, men det gör det samma, han hamnade i alla fall på min vänlista! Från början var det en helt annan kille jag var smått intresserad av, men det "dog av"- för den här mannen är så mycket mera intressant!! Nu tänker jag inte berätta vad vi har pratat om i telefon, sms och privata meddelanden/ chatt- för det stannar mellan oss!!Skit samma! Jag är kär- punkt!! <3 :-)
Nu till något helt annat- som vanligt när det gäller mig- hoppar mellan ämnen som en gummiboll... Jag är rädd- ja, faktiskt nästan vettskrämd! Mina barns pappa- min absolut värsta fiende och antagonist- har börjat "spionera" på mig- vilket i och för sig inte är första gången, men nu börjar han bli otäckt närgången!! går eftermiddag körde han upp på min gård, ringde och bankade på dörren, men jag ville inte öppna så jag ställde mig i ett hörn där han inte kunde se mig- och stod helt stilla... Efter en liten stund kikade jag fram- och fick se hans konturer genom köksfönstret!! Han stod och blängde in i mitt kök!! då blev jag ännu mera skräckslagen!! Jag bestämde mig för att om det händer igen så ringer jag polisen direkt!
Jag bestämde mig för en annan sak också: I morgon ska jag ringa till soc och säga att jag vill "återta" mina ursprungliga dagar med barnen- torsdag till söndag, jämna veckor, för nu är jag utled på allt tjafs som blir- samt att det alltid är han som ska få sin vilja igenom Naturligtvis ska jag då berätta om "fönstertittandet"- kan tyckas lite löjligt- och som om jag vill skvallra på honom- men jag blev verkligen nervös och skrämd!! Så numera fäller jag ner persiennerna- även på dagarna!! Mörkt och trist blir det ju, men vad ska jag göra...?! :-(
onsdag 31 augusti 2011
tisdag 23 augusti 2011
Tisdag 23/8
Jag kände att jag nästan var "tvingad" att skriva litegrann nu- det har inträffat en hel del i mitt s.k "liv" bara på den senaste veckan!! Som vanligt så har det mesta med exet och- i viss mån- barnen att göra... Jag har fått ha barnen några extra dagar, p.g.a att pappan, enligt egen utsago, har varit på akutpsyk i Sundsvall. Om detta tror jag ju lite vad jag vill, det kan ju mycket väl tänkas vara sant, men eftersom jag känner honom och vet att han inte brukar vara särskilt bra på att tala sanning så har jag lite egna tankar om det hela...
I vilket fall som helst så kom han instormande här igår morse- och bara "ryckte" barnen härifrån- min teori om det är helt enkelt att han inte fick det läkarutlåtande som han var ute efter och då måste han ta ut det på någon annan= mig och barnen.
Jag hade besök av en bekant, en "karl" eller nåt sånt, inte helt riktigt säker dock!- och jag antar att det sved i ögonen på honom också- sånt väcker min skadeglädje, ju!! ;-) För mitt ex är så otroligt sjukligt svartsjuk och han tror att han ska kunna få mig tillbaka genom att "smöra"- alternativt "hota"/ trycka ner mig så att jag blir svag igen- men se där får han tji!! Den här karln är bara en vän och kommer aldrig att bli något annat- men exet får gärna tro vad han vill- det gör han ju iallafall!
En av dom första sakerna han slängde ur sig till mig var; "Är du full?"....... Då hade jag alltså druckit tre glas vin- kvällen före!! Han såg två burkar "Nygårda Blåbärssoda" som stod på vardagsrumsbordet- antog väl att det var ölburkar, skulle jag tro!
I vilket fall som helst så ryckte han åt sig barnen, slet på dom kläderna och åkte härifrån med en rivstart- fast först ringde han till soc och polisen- och gjorde en anmälan mot mig- exakt vad han sa kommer jag inte ihåg, det har jag förträngt, men det mesta var rena lögner och påhitt iallafall... Bl.a att jag blev så förbannad att jag "slog sönder nånting i huset"... Konstigt... Jag har då inte hittat nåt som är trasigt iallafall... Men jag kan erkänna att jag blev förbannad- annat kan man inte bli när man har med honom att göra...
Stackars ungar... :-(
I vilket fall som helst så kom han instormande här igår morse- och bara "ryckte" barnen härifrån- min teori om det är helt enkelt att han inte fick det läkarutlåtande som han var ute efter och då måste han ta ut det på någon annan= mig och barnen.
Jag hade besök av en bekant, en "karl" eller nåt sånt, inte helt riktigt säker dock!- och jag antar att det sved i ögonen på honom också- sånt väcker min skadeglädje, ju!! ;-) För mitt ex är så otroligt sjukligt svartsjuk och han tror att han ska kunna få mig tillbaka genom att "smöra"- alternativt "hota"/ trycka ner mig så att jag blir svag igen- men se där får han tji!! Den här karln är bara en vän och kommer aldrig att bli något annat- men exet får gärna tro vad han vill- det gör han ju iallafall!
En av dom första sakerna han slängde ur sig till mig var; "Är du full?"....... Då hade jag alltså druckit tre glas vin- kvällen före!! Han såg två burkar "Nygårda Blåbärssoda" som stod på vardagsrumsbordet- antog väl att det var ölburkar, skulle jag tro!
I vilket fall som helst så ryckte han åt sig barnen, slet på dom kläderna och åkte härifrån med en rivstart- fast först ringde han till soc och polisen- och gjorde en anmälan mot mig- exakt vad han sa kommer jag inte ihåg, det har jag förträngt, men det mesta var rena lögner och påhitt iallafall... Bl.a att jag blev så förbannad att jag "slog sönder nånting i huset"... Konstigt... Jag har då inte hittat nåt som är trasigt iallafall... Men jag kan erkänna att jag blev förbannad- annat kan man inte bli när man har med honom att göra...
Stackars ungar... :-(
fredag 19 augusti 2011
Fredag 19/8-snart lördag 20/8...
Nu har dom äntligen somnat, mina älskade små "glin"- efter sju sorger, åtta bedrövelser och minst lika mycket "tjafs och bråk"... Deras pappa var hit och vi fikade och tittade på TV tillsammans alla fyra en stund i eftermiddag/kväll och som vanligt när han har varit här så blir barnen som förbytta efteråt! Dom lyssnar inte alls på vad jag säger, retas och bråkar- med varandra och med mig...
Det är så tröttsamt att känna att jag liksom måste bli arg och irriterad på dom- jag känner mig helt enkelt "pissdålig"! Dom provocerade mig så till den milda grad att jag var nära att ge upp allt, ringa till pappan och säga; "Här! Ta dom, hämta dom, för dom vill inte vara här och jag orkar inte med deras terrorfasoner längre!" Dock gick det inte så långt- jag satte Eddie, sonen, i mitt knä och förklarade för honom att jag älskar honom- oerhört mycket!- men att jag tycker att det han håller på med ibland är så frustrerande och att jag inte vill att vi ska "bråka", för vi mår dåligt av det alla tre...
Vi sade "Förlåt" till varandra, pussades och kramades, sen gick vi till sängen och gjorde ett nytt försök- lade oss i sängen och jag småpratade lite lugnande med dom, smekte Eddie på ryggen (Det tyckte jag också om när jag var liten...) och Melinda fick ligga och "fnula" med mitt hår, samtidigt som hon kramade sin gose-hund och sög på två fingrar- min lilla "Heavy-Metalbaby"! (Hon stoppar alltid vänstra handens lång-och ringfinger i munnen när hon är trött- därav smeknamnet!)
Det är ju också väldigt frustrerande- och känns hemskt osäkert-eftersom jag inte vet hur länge jag ska få behålla barnen hos mig den här gången- om pappan lyckas "bearbeta" den kvinna han förut var tillsammans med så att hon tar honom tillbaka- ja, då har han ju fixat "barnvakt" igen- och då behövs inte jag längre... Tänk om dom på soc också kunde inse att det är så det är...
Just nu sitter jag och (förutom att blogga, då!) slappnar av med ett glas vin framför TV:n och datorn- samlar kraft inför morgondagen- ifall han skulle få för sig att komma hit då också... Hemska tanke!!
Det är så tröttsamt att känna att jag liksom måste bli arg och irriterad på dom- jag känner mig helt enkelt "pissdålig"! Dom provocerade mig så till den milda grad att jag var nära att ge upp allt, ringa till pappan och säga; "Här! Ta dom, hämta dom, för dom vill inte vara här och jag orkar inte med deras terrorfasoner längre!" Dock gick det inte så långt- jag satte Eddie, sonen, i mitt knä och förklarade för honom att jag älskar honom- oerhört mycket!- men att jag tycker att det han håller på med ibland är så frustrerande och att jag inte vill att vi ska "bråka", för vi mår dåligt av det alla tre...
Vi sade "Förlåt" till varandra, pussades och kramades, sen gick vi till sängen och gjorde ett nytt försök- lade oss i sängen och jag småpratade lite lugnande med dom, smekte Eddie på ryggen (Det tyckte jag också om när jag var liten...) och Melinda fick ligga och "fnula" med mitt hår, samtidigt som hon kramade sin gose-hund och sög på två fingrar- min lilla "Heavy-Metalbaby"! (Hon stoppar alltid vänstra handens lång-och ringfinger i munnen när hon är trött- därav smeknamnet!)
Det är ju också väldigt frustrerande- och känns hemskt osäkert-eftersom jag inte vet hur länge jag ska få behålla barnen hos mig den här gången- om pappan lyckas "bearbeta" den kvinna han förut var tillsammans med så att hon tar honom tillbaka- ja, då har han ju fixat "barnvakt" igen- och då behövs inte jag längre... Tänk om dom på soc också kunde inse att det är så det är...
Just nu sitter jag och (förutom att blogga, då!) slappnar av med ett glas vin framför TV:n och datorn- samlar kraft inför morgondagen- ifall han skulle få för sig att komma hit då också... Hemska tanke!!
onsdag 17 augusti 2011
Onsdag 17/8 Förvirringen är enorm!!
Jag har ju lovat att jag ska berätta om min helg i Ede- hos mina föräldrar, men först är det något annat som jag bara måste "få ur mig"!! Det handlar ju, inte helt oväntat, om alla dessa konstiga känslor som kan uppstå vid vissa situationer- och oftast helt oväntat och ovälkommet är det också...
Till saken hör att jag, som bekant numera är ensamstående/ singel- och innerst inne vill jag inte heller vara nåt annat, men idag när jag var in till Kramfors en sväng, för att "akuthandla" lite nödvändigheter- mötte jag en kille som jag var väääldigt kär i för några år sedan, närmare bestämt alldeles innan jag blev tillsammans med barnens s.k "far"- och jag har hört- ryktesvägen- att han också är singel nu igen- suck! Så mycket som han var och betydde för mig, ja faktiskt fortfarande, ja, det kan nog ingen riktigt förstå- jag vet ju också att vi har delat ett tidigare liv- som antingen syskon eller annan väldigt nära släkt.
Nåja, nog om det nu! Jag har ju varit i Ede, hos mina föräldrar i några dagar, för att jag skulle gå på Ljungarocken och se bl.a tAKiDA, Dead By April, Graveyard och ett antal grupper till- mest lockade ju naturligtvis tAKiDA och DBA!! Jag måste bara säga att jag gillade tAKiDA förut- men nu älskar jag dom!! Helt besatt!! Jordens bästa live-grupp, ju!! Skitmysiga killar som kom inrullande på mini.motorcyklar, sen stod dom i ett tält och skrev autografer- synd bara att jag missade att dom även sålde en cd där- i så fall hade jag kunnat ta autograferna på den!! Men nu skrev dom på min biljett istället¨- den kommer jag aldrig att kasta!
När en av killarna skulle skriva så strejkade hans penna- han fick en ny, men den strejkade också- varpå han blev skitarg och dängde pennan i bordet så att silverfärgen stänkte åt alla håll! (Fråga mig inte om vem av grabbarna det var- för det har jag ingen koll på! Vet bara att sångaren heter Robban!) Jag tyckte lite synd om honom och samtidigt kändes det såå skönt att se att även en såpass känd kille vågar visa så starka känsloyttringar- inför hela detta folkhav! Men jag fick mina autografer- och det fick nog dom flesta andra också! ;-)
Dead By April såg jag tyvärr inte så mycket av, eftersom jag blev akut kissnödig och kön till "Baja-majorna" var sjumilalång, jag missade den absolut bästa power-ballad jag någonsin har hört- "Losing You"... Suck :-( Jag blev nog ganska mycket mera berusad än vad jag hade tänkt bli, ändå drack jag inte jättemycket- tre öl och tre glas vitt vin, medan vi var på festivalen- fast senare följde jag med mitt bordssällskap, mina nya vänner från Stöde (!) hem på efterfest- dom var riktigt roliga "prickar", ett syskonpar i 50-årsåldern- och det var till systern, Lena, i Stöde vi åkte och härjade runt ett par timmar till- ja jisses, jag tror att vi gick och lade oss vid 5-tiden! Inte att rekommendera när man är lite "till åren kommen"! Men kul hade vi! Lena var en helcool tjej/kvinna, eller egentligen var/är hon en quinna - med Q! Hon var klädd i en knallrosa glansig top och multifärgade tights som gick i rosa-lila-grönt= helskön stil!! Jag fick hennes mobilnr så jag har sms:at henne ett par gånger sen jag åkte hem- jag vill inte tappa kontakten med henne!! Hon är skitmysig!
Jag var ruskigt bakis när mamma kom och hämtade mig på söndagen för vidare färd hemåt mot Bjärtrå- men det var det banne mig värt! :-)
Till saken hör att jag, som bekant numera är ensamstående/ singel- och innerst inne vill jag inte heller vara nåt annat, men idag när jag var in till Kramfors en sväng, för att "akuthandla" lite nödvändigheter- mötte jag en kille som jag var väääldigt kär i för några år sedan, närmare bestämt alldeles innan jag blev tillsammans med barnens s.k "far"- och jag har hört- ryktesvägen- att han också är singel nu igen- suck! Så mycket som han var och betydde för mig, ja faktiskt fortfarande, ja, det kan nog ingen riktigt förstå- jag vet ju också att vi har delat ett tidigare liv- som antingen syskon eller annan väldigt nära släkt.
Nåja, nog om det nu! Jag har ju varit i Ede, hos mina föräldrar i några dagar, för att jag skulle gå på Ljungarocken och se bl.a tAKiDA, Dead By April, Graveyard och ett antal grupper till- mest lockade ju naturligtvis tAKiDA och DBA!! Jag måste bara säga att jag gillade tAKiDA förut- men nu älskar jag dom!! Helt besatt!! Jordens bästa live-grupp, ju!! Skitmysiga killar som kom inrullande på mini.motorcyklar, sen stod dom i ett tält och skrev autografer- synd bara att jag missade att dom även sålde en cd där- i så fall hade jag kunnat ta autograferna på den!! Men nu skrev dom på min biljett istället¨- den kommer jag aldrig att kasta!
När en av killarna skulle skriva så strejkade hans penna- han fick en ny, men den strejkade också- varpå han blev skitarg och dängde pennan i bordet så att silverfärgen stänkte åt alla håll! (Fråga mig inte om vem av grabbarna det var- för det har jag ingen koll på! Vet bara att sångaren heter Robban!) Jag tyckte lite synd om honom och samtidigt kändes det såå skönt att se att även en såpass känd kille vågar visa så starka känsloyttringar- inför hela detta folkhav! Men jag fick mina autografer- och det fick nog dom flesta andra också! ;-)
Dead By April såg jag tyvärr inte så mycket av, eftersom jag blev akut kissnödig och kön till "Baja-majorna" var sjumilalång, jag missade den absolut bästa power-ballad jag någonsin har hört- "Losing You"... Suck :-( Jag blev nog ganska mycket mera berusad än vad jag hade tänkt bli, ändå drack jag inte jättemycket- tre öl och tre glas vitt vin, medan vi var på festivalen- fast senare följde jag med mitt bordssällskap, mina nya vänner från Stöde (!) hem på efterfest- dom var riktigt roliga "prickar", ett syskonpar i 50-årsåldern- och det var till systern, Lena, i Stöde vi åkte och härjade runt ett par timmar till- ja jisses, jag tror att vi gick och lade oss vid 5-tiden! Inte att rekommendera när man är lite "till åren kommen"! Men kul hade vi! Lena var en helcool tjej/kvinna, eller egentligen var/är hon en quinna - med Q! Hon var klädd i en knallrosa glansig top och multifärgade tights som gick i rosa-lila-grönt= helskön stil!! Jag fick hennes mobilnr så jag har sms:at henne ett par gånger sen jag åkte hem- jag vill inte tappa kontakten med henne!! Hon är skitmysig!
Jag var ruskigt bakis när mamma kom och hämtade mig på söndagen för vidare färd hemåt mot Bjärtrå- men det var det banne mig värt! :-)
fredag 12 augusti 2011
Fredag 12/8-11
Jag vistas för tillfället hos min mor och far i Ede, strax utanför Stöde, för i morgon, lördag, ska jag åka till Ljungaverk och gå på musikfestival- ska se (och höra, såklart!!) Takida, Dead By April och några fler grupper som jag för närvarande inte kommer ihåg namnen på...
Jag har lite "huvudbry", inget direkt allvarligt, men dock... Börjar nästan tro att jag håller på att förälska mig i en av busschaufförerna "hemma på byn"! Han är jättetrevlig, snäll och har en otroligt härlig humor- han borde vara någonstans omkring min ålder- kanske t.o.m något år äldre och vi har suttit och pratat en hel del, liksom innan det är dags för avfärd och innan alla andra resenärer har klivit på... Känner mig ungefär som en tonåring- när jag ska åka buss "hemmavid" kollar jag alltid om det är han som kör och jag blir nästan besviken när det inte är han.
Ibland går jag t.o.m en extra sväng förbi busstationen bara för att kolla om han är där... Jo... Jag vet- tonårsfasoner!! ;) Precis som man gjorde i mellan och högstadiet, när man hade "span" på nån gullig kille! Långa omvägar bara för att kanske, förhoppningsvis få syn på den tillbedda- ja jisses! Fånigt!
Just nu längtar jag faktiskt nästan hem igen- bara för att hoppa på bussen och kanske få se honom...!? Och samtidigt har jag fått en annan "på halsen"- en gammal bekant som har hjälpt mig mycket nu efter separationen från den jag var tillsammans med fram tills för några veckor sedan...Han är däremot en massa år äldre och har "inte alla hästar i stallet", men han är också jättesnäll och hjälpsam, dock lite jobbig för han vill hela tiden ha med mig ut på olika aktiviteter... Suck! Jag är inte det minsta intresserad av honom och samtidigt vill jag inte såra... Vad är bäst- att bara avfärda honom- vänligt men bestämt eller ska jag "vänta ut" honom- vänta på att han ska tröttna liksom...? Jag har sagt till honom att jag bara vill ha honom som en vän, men jag tror inte att det har gått fram riktigt.
Gaaaaahh!!!
Jag har lite "huvudbry", inget direkt allvarligt, men dock... Börjar nästan tro att jag håller på att förälska mig i en av busschaufförerna "hemma på byn"! Han är jättetrevlig, snäll och har en otroligt härlig humor- han borde vara någonstans omkring min ålder- kanske t.o.m något år äldre och vi har suttit och pratat en hel del, liksom innan det är dags för avfärd och innan alla andra resenärer har klivit på... Känner mig ungefär som en tonåring- när jag ska åka buss "hemmavid" kollar jag alltid om det är han som kör och jag blir nästan besviken när det inte är han.
Ibland går jag t.o.m en extra sväng förbi busstationen bara för att kolla om han är där... Jo... Jag vet- tonårsfasoner!! ;) Precis som man gjorde i mellan och högstadiet, när man hade "span" på nån gullig kille! Långa omvägar bara för att kanske, förhoppningsvis få syn på den tillbedda- ja jisses! Fånigt!
Just nu längtar jag faktiskt nästan hem igen- bara för att hoppa på bussen och kanske få se honom...!? Och samtidigt har jag fått en annan "på halsen"- en gammal bekant som har hjälpt mig mycket nu efter separationen från den jag var tillsammans med fram tills för några veckor sedan...Han är däremot en massa år äldre och har "inte alla hästar i stallet", men han är också jättesnäll och hjälpsam, dock lite jobbig för han vill hela tiden ha med mig ut på olika aktiviteter... Suck! Jag är inte det minsta intresserad av honom och samtidigt vill jag inte såra... Vad är bäst- att bara avfärda honom- vänligt men bestämt eller ska jag "vänta ut" honom- vänta på att han ska tröttna liksom...? Jag har sagt till honom att jag bara vill ha honom som en vän, men jag tror inte att det har gått fram riktigt.
Gaaaaahh!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)