Jag är faktiskt egentligen inte på något riktigt humör för att skriva- och ändå känner jag att det är just det jag behöver... Skriva av mig lite skit, alltså.
Jag har fått del av utredningen som har gjorts rörande mina barn- samt min och pappans föräldraroller. I den utredningen kunde jag läsa en massa fel, som jag tidigare påpekat, men som ändå inte rättats till. Jag fick även bekräftat att "Bogården"- utredningshemmet som vi spenderade ett antal veckor vardera på- inte varit objektiva i sin bedömning, utan dom har "hållit pappan om ryggen"= varit partiska med honom, mot mig. Det var samma visa redan första gången vi var där... År 2008...
Jag hade sagt till socionomkonsulten, "Maria", att jag var villig att avsäga mig vårdnaden om barnen- på ett villkor- att barnen får komma till ett fosterhem, där dom kan bli trygga och ha en stabil grund. Det jag läste i utredningen stämde inte alls med vad jag sagt... Delger lite av den här:
"...Eftersom Cecilia inom kort kommer att flytta till sin nye man i Skåne, samt att konflikten med "H" fortfarande är så infekterad, anser hon att varken hon eller "H" idag kan ge barnen det de behöver för att må bra. Cecilia vill att barnen ska placeras i familjehem och att hon och "H" ska få ha regelbundna umgängen med dem. Cecilia är tydlig med att hon inte mäktar med att vara en bra förälder idag. Anledningen är att hon under så många år farit illa i konflikten med "H" och att det har fått alldeles för stora konsekvenser för hennes mående. Cecilia är till och med villig att avsäg sig vårdnaden för att på så vis undvika fortsatt kontakt med "H"..."
"Utbildning, fritid och stimulans:
Utredarens uppfattning om föräldrarnas förmåga att tillgodose "E" i dennes behov av utbildning, fritid och stimulans.
"H":
"..."H" har allvarligt brustit vad det gäller att tillgodose "E" i hans behov av utbildning och stimulans. På grund av "H":s egna behov har "E":s behov fått stå tillbaka. När situationen kring "H" blivit alltför turbulent och oförutsägbar, har han inte utifrån ett barnperspektiv kunnat tillgodose "E":s behov framför sina egna. Efter sin vistelse på Bogården har "H" dock förändrat sina prioriteringar och min bedömning är att han med stöd av en föräldrastöd kontakt, fortsättningsvis kommer att kunna tillgodose "E" tillräckligt även i detta"
"C":
"Min bedömning är att "C" tillräckligt kunnat tillgodose "E":s behov av en trygg, förutsägbar och regelbunden tillvaro på förskolan under den tid han vistats hos henne. Efter vistelsen på Bogården har hon dock verbalt uttryckt en önskan om att avsäga sig sitt föräldraskap. (?????) Detta innebär att "C" i dagsläget varken är boende eller umgängesförälder och således inte aktuell gällande min bedömning om hennes nuvarande förmåga att tillgodose "E" i hans behov av utbildning/fritid och stimulans"...
Så- jag är borträknad, avpolletterad, ingenting att lyssna på och helt utan rättigheter... Inte undra på att "dom" inte har hört av sig till mig... Jag "finns" ju inte i deras värld längre...
75% av det jag läste var lögner- och rena antaganden från socionomens sida- förvrängningar av vad jag sagt så att det passar henne- och pappan- bättre...
Är det så djävla underligt om jag helt har förlorat livslusten...?
onsdag 7 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
Torsdag 1/3 2012
Första mars...
Första vårdagen... Jag mår skitdåligt, för det är även dagen innan min älskade son fyller år: 6 år fyller han i morgon och ska börja i 6-årsgruppen, f.d "lekskolan" till hösten.
Men som vanligt är det väl mitt eget fel att jag inte får träffa honom- jo, på sätt och vis är det ju det- jag är ju inte "hemma"- där pappan kan komma åt mig. Jag befinner mig- med vett och vilje- ca 100 mil därifrån, enbart för att annars går jag under- jag orkar helt enkelt inte sitta ensam i ett hus på 5 rum och bara glo mellan fyra väggar! Och ännu mindre orkar jag gå ut på byn och möta alla blickar från alla djävla skvallerkärringar...
Om jag skulle vara där uppe så skulle jag gå sönder- av oro, nervositet och av längtan tillbaka hit ner. Jag antar att många har hört talas om det nyuppfunna uttrycket "stalkning"? Något liknande höll han på med, barnens pappa, kollade alltid vad jag gjorde och med vem/vilka jag umgicks, för att kunna rapportera till soc och andra berörda myndigheter. Detta gjorde han även dom gånger som jag inte hade umgänge med barnen- allt för att få "bevis" som han kunde skicka till socialsekreterarna som handhade vårt fall. I vanliga fall så gör jag inte mycket "väsen" av mig, jag är väl som folk är mest, fast lite mera "enstörig" kanske.
Dom gånger som han har förföljt mig (Jo, det har han gjort!!) har jag tyvärr (?) varit på väg från t.ex Systembolaget- eller Apoteket, som ligger i samma hus... Grundat på det har han genast (!) ringt till soc och gapat om att jag super som ett svin!!! Jaha?? Om jag dricker vin när jag inte har barnen ska han väl skita högaktningsfullt och djävligt blankt i! Han ska inte bry sig ifall jag dricker vin när dom är hos mig heller- så länge det stoppar vid ett glas eller två och jag gör det när dom har lagt sig för kvällen!
Men- han har omyndigförklarat mig- och nedvärderat mig länge nog nu, jag vill inte vara med om det längre- därför håller jag mig i Skåne! Här kan han inte komma åt mig! Så- ja, jag får skylla mig själv för att jag inte kan träffa min son- men så fan heller om jag tänker ta på mig skulden för att pappan inte låter mig prata med honom i telefon...
Första vårdagen... Jag mår skitdåligt, för det är även dagen innan min älskade son fyller år: 6 år fyller han i morgon och ska börja i 6-årsgruppen, f.d "lekskolan" till hösten.
Men som vanligt är det väl mitt eget fel att jag inte får träffa honom- jo, på sätt och vis är det ju det- jag är ju inte "hemma"- där pappan kan komma åt mig. Jag befinner mig- med vett och vilje- ca 100 mil därifrån, enbart för att annars går jag under- jag orkar helt enkelt inte sitta ensam i ett hus på 5 rum och bara glo mellan fyra väggar! Och ännu mindre orkar jag gå ut på byn och möta alla blickar från alla djävla skvallerkärringar...
Om jag skulle vara där uppe så skulle jag gå sönder- av oro, nervositet och av längtan tillbaka hit ner. Jag antar att många har hört talas om det nyuppfunna uttrycket "stalkning"? Något liknande höll han på med, barnens pappa, kollade alltid vad jag gjorde och med vem/vilka jag umgicks, för att kunna rapportera till soc och andra berörda myndigheter. Detta gjorde han även dom gånger som jag inte hade umgänge med barnen- allt för att få "bevis" som han kunde skicka till socialsekreterarna som handhade vårt fall. I vanliga fall så gör jag inte mycket "väsen" av mig, jag är väl som folk är mest, fast lite mera "enstörig" kanske.
Dom gånger som han har förföljt mig (Jo, det har han gjort!!) har jag tyvärr (?) varit på väg från t.ex Systembolaget- eller Apoteket, som ligger i samma hus... Grundat på det har han genast (!) ringt till soc och gapat om att jag super som ett svin!!! Jaha?? Om jag dricker vin när jag inte har barnen ska han väl skita högaktningsfullt och djävligt blankt i! Han ska inte bry sig ifall jag dricker vin när dom är hos mig heller- så länge det stoppar vid ett glas eller två och jag gör det när dom har lagt sig för kvällen!
Men- han har omyndigförklarat mig- och nedvärderat mig länge nog nu, jag vill inte vara med om det längre- därför håller jag mig i Skåne! Här kan han inte komma åt mig! Så- ja, jag får skylla mig själv för att jag inte kan träffa min son- men så fan heller om jag tänker ta på mig skulden för att pappan inte låter mig prata med honom i telefon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)