Sleepless...

 

Jo, jag är sömnlös igen... Tror att jag somnade någon gång kring midnatt. Och vaknade vid 02-tiden. Hörde musik här nerifrån datarummet, så jag gick hit och kollade. Det var visst fler än jag som inte kunde sova!

Och jag tycker fortfarande att det är mycket märkligt, allting som "pågår" i mitt liv just nu...!

Nåja, mitt ex- det före detta "ljuset i mitt liv"- har somnat nu iallafall. Men då kunde inte jag somna igen! Så jag klev helt sonika upp! 

Att ligga vaken en lång stund brukar innebära att det "flyger" en massa tankar genom huvudet. Jo då, så blev det ju såklart även nu.

Jag förstår inte varför jag ska acceptera allt- utan att få ifrågasätta- och de jag har omkring mig bara ska "gå på i ullstrumporna" som om inget alls har hänt...?

Varför det ska sättas upp en massa villkor, inte bara ett eller ett par, nej en hel hög! Jag tror att jag börjar se slutet på den här ändlösa historien.

Vid frågor, kontakta mig via Facebookchatten.

 

 

Jag får väl ta på mig ett par yllestrumpor jag också...!

Måndag...

Ja...

Och mina  nerver vill inte mer.

Det känns ungefär som om jag har en centrifug i magen. 

Snurrar och skakar.

Jag vill faktiskt egentligen bara dö, nu.

Om jag hade haft någonting alls, över huvud taget, att säga till om- så skulle jag inte ens ha blivit född. 

Eller åtminstone hade mitt liv sett helt annorlunda ut.

Ja, jag skulle faktiskt vilja leva om mitt liv.

Radera alla misstag jag gjort.

Börjat om.

Från början.

Gjort om och gjort rätt.

Jag skulle ha börjat med att säga ifrån.

Redan som barn.

Att ha besök av demoner...

 

Alltså, jag är ju säkert inte ensam om att ha besök av s.k "demoner"- d.v.s jobbiga tankar, funderingar och hjärnspöken- om nätterna. Tvärtom, skulle jag tro! Det här är ju, som bekant, den tid på dygnet då de flesta dödsfall sker. Både naturligt och på grund av "yttre påverkan".

Fast egentligen var det inte just det jag låg och grubblade på i sängen för en stund sedan. 

Nej, det jag funderade på var; Varför blir jag "attackerad" och idiotförklarad för att jag skriver på Facebook att jag inte mår bra? Att jag inte kan sova, för att mina jobbiga tankar bara snurrar och jag får panikångestattacker så att jag inte kan andas, hjärtat slår i sjuhundraåttio slag i sekunden och jag får huvudvärk som följd av det...?

Jag menar; Det är hur många som helst av mina Fb-vänner som skriver ut hur dåligt de mår, men de får endast rara, gulliga, uppmuntrande eller tröstande kommentarer. Jag får höra att jag är "alkoholist" och "har abstinensbesvär"...

Jovisst...

Jag har inget sug efter alkohol, det enda jag suktar efter är att få må bra och slippa ångesten som kastar sig över mig VARJE DJÄVLA NATT!!!  

Min dotter fyller 6 år om 14 dagar och jag har inte träffat varken henne eller sonen på snart 2 år...

Jag har en återkommande dröm som jag definitivt tror är symbolisk. Jag drömmer att jag försöker komma framåt, försöker "ta mig från A till B" så att säga. Men vart jag än går stöter jag på ett hinder i form av ett kvarnstenshjul, fast det är inte ett helt hjul, det har formen av en dubbelyxa... Jag antar att det är därför kvarnstenarna är såpass ineffektiva...

Lillpiglördag...

Jag har- äntligen!- fått tag på ett jobb som verkar bli mera varaktigt än de tidigare jag har haft...

Har till och med fått ett anställningsbevis som gäller ända till 30/1-14!! 

Det ni!!

Känns skitbra, för att snacka på mitt eget språk.

Ett telefonsäljarjobb, såklart, det finns inte så mycket annat att välja på som dagens arbetsmarknad ser ut.

När jag inte har den utbildning som krävs för att syssla med det jag helst vill göra, som går att leva på= äldreomsorgen, ja då får jag väl ta ett arbete som inte kräver någon utbildning. Ett yrke som jag dessutom kan och faktiskt är bra på! 

I måndags, första dagen, sålde jag 2 abonnemang och eftersom jag alltid brukar dubbla mitt resultat, oavsett vilket yrke det gäller, så räknade jag med att jag skulle sälja 4 igår. Jag sålde 7...

Det innebär att jag nu har en sjujäkla press på mig inför den här, tredje, dagen... Sälja 14 st, liksom...!

Nåja, det kommer knappast att hända, men förhoppningsvis- och troligen- kommer jag att hålla trenden uppe och åtminstone sälja ett par, typ 2-6 stycken.

Men allt känns ändå inte helt hundra, liksom...

Om 17 dagar fyller min dotter 6 år...

Orkar egentligen inte mer nu...

Jag menar- jag är inte så stark som jag kanske verkar. Nej, inte ens så stark som jag försöker vara- eller ge sken av.

Återigen har jag allvarliga funderingar på att skita i tamefucking allt 

och flytta tillbaka upp till Ångermanland igen... 

Men där bor ju alla de som föder och göder mina inre demoner...

Och de som placerade demonerna inuti mig.