Tänk att det är den sista dan på det här året! Åren bara rusar iväg och inte går dom långsammare bara för att man blir äldre heller... Alla- eller nästan alla- har planerat nyårsfirandet i detalj, känns ungefär som om jag är den enda som inte har några "fest-planer" uppsatta... Jag tycker inte att jag har så stor anledning att fira, är ensam hemma, bara jag och katta, dessutom skral kassa så jag får nog vackert stanna hemma! (När är inte kassan skral, förresten...?)
Nä, jag sitter nog hemma och har sällskap av TV:n- och katta! Och- kanske, kanske får jag besök, fast egentligen vet jag inte om jag orkar med det heller, riktigt... Måste "röja" här isåfall- gardinstången i vardagsrummet har rasat ner och jag vet inte om jag lyckas få den på plats igen. Suck! MAMMA! Det var hon som inte kunde låta bli att vara där och "peta", på gardinen, skulle dra för den för att stoppa draget från fönstret. Sen, när hon hade åkt hem så- PANG!- åkte hela rasket i golvet! Funderar allvarligt på att spika upp gardinerna igen... Gardinstångshållarna (Heter det så?) håller ju inte för väggarna är för dåliga.
Jo, jag måste ju be om ursäkt också för att jag inte har skrivit nåt sen 17/12- har haft för mycket annat i huvudet.
Nu ska jag ta mig nåt att äta, höres och synes en annan dag!
fredag 31 december 2010
fredag 17 december 2010
Fredag 17/12 2010
Åååååh!
Nu är det fredag och jag har faktiskt varit riktigt duktig idag! Jag har ringt till min arbetsplats och kollat så att alla datorkomponenter "komperar ihop" och det gör dom! Så nu kan jag börja jobba! Jag får börja på söndag kl 12 och jobba till 20. Det tänker jag faktiskt försöka göra också, för att ha en liten chans att tjäna lite "kulor"!
Jag vet, det är rätt jobbigt att sitta vid en dator och prata med folk i 8 timmar, men jag får ju ta paus om det blir för jobbigt... Vatten har jag ju obegränsad tillgång till så jag slipper bli torr i halsen och munnen. Sen gör det ju inte så mycket om jag inte skulle vara helt "kry" heller- jag sitter ju hemma! Ingen annan som kan bli smittad och ingen som kan smitta mig!
Men- den springande punkten är ju ändå- Jag har ett jobb!!! Det känns bara såå skönt! Tjäna egna pengar, bli "självgående" igen... Sen är det ju ingen nackdel att jag i stort sett kan styra min egen arbetstid, om jag inte kan eller vill jobba en dag så behöver jag inte- jag lägger upp mitt eget schema. Underbart! Ja, om jag har anmält mig till ett arbetspass så måste jag ju genomföra det, förutsatt att jag inte blir sjuk då!
Men nu ska jag ägna mig åt mig och mina egna intressen! Vi hörs!
Nu är det fredag och jag har faktiskt varit riktigt duktig idag! Jag har ringt till min arbetsplats och kollat så att alla datorkomponenter "komperar ihop" och det gör dom! Så nu kan jag börja jobba! Jag får börja på söndag kl 12 och jobba till 20. Det tänker jag faktiskt försöka göra också, för att ha en liten chans att tjäna lite "kulor"!
Jag vet, det är rätt jobbigt att sitta vid en dator och prata med folk i 8 timmar, men jag får ju ta paus om det blir för jobbigt... Vatten har jag ju obegränsad tillgång till så jag slipper bli torr i halsen och munnen. Sen gör det ju inte så mycket om jag inte skulle vara helt "kry" heller- jag sitter ju hemma! Ingen annan som kan bli smittad och ingen som kan smitta mig!
Men- den springande punkten är ju ändå- Jag har ett jobb!!! Det känns bara såå skönt! Tjäna egna pengar, bli "självgående" igen... Sen är det ju ingen nackdel att jag i stort sett kan styra min egen arbetstid, om jag inte kan eller vill jobba en dag så behöver jag inte- jag lägger upp mitt eget schema. Underbart! Ja, om jag har anmält mig till ett arbetspass så måste jag ju genomföra det, förutsatt att jag inte blir sjuk då!
Men nu ska jag ägna mig åt mig och mina egna intressen! Vi hörs!
torsdag 16 december 2010
Torsdag 16/12 2010
Torsdag...
En vecka kvar tills barnen kommer tillbaka igen och då kommer älsklingen också! Ja, vi har haft en liten "fnurra", eller rättare sagt lite meningsskiljaktigheter delvis gällande hans hund...
Det är jobbigt också att ha ett förhållande "på distans"- han är ju i Södertälje och pluggar till busschaufför och efter vad han har antytt så känner han sig såpass "hemma" där nu att han har funderingar på att flytta ner, vad jag har förstått. Om jag får tro vad jag vill- och det får jag ju, jag är ju en vuxen kvinna!- så kan det betyda slutet för oss! För jag varken kan eller vill flytta dit ner! Mina barn är redan tillräckligt långt ifrån mig som det är nu!
Nej! Jag flyttar inte! Ja ä Norrlänning å de tänk ja fortsätte me'! Trängas i storstan är inget för mig nån längre stund iallafall... En vecka, två, ja kanske t.o.m en månad, men inte mycket längre!
För att gå från det ena till det andra; jag har inte "fått fingrarna ur" och börjat jobba än, jag har helt enkelt inte orkat- har varit helt konstig i huvudet i flera dagar. Ofta hittar jag inte orden när jag ska säga eller förklara nånting, ibland står jag med en tröja och försöker komma ihåg hur man viker ihop den- eller försöker vika den åt "båda hållen" d.v.s ena ärmen bakåt och andra framåt- samtidigt! Det skrämmer mig, håller jag på att bli dement, är det något symptom på utbrändhet, eller är jag helt enkelt tankspridd? Hjärnblödning? Måste jag gå till läkare?
Tankarna och farhågorna är många! Ingen finns som kan lyssna eller trösta, eller hjälpa mig... Känns det som iallafall... För om jag säger nåt till nån, mamma, min älskling eller nån annan så bara pratar dom bort det, tar det inte på allvar! Men det gör jag! I morgon är det jag som ringer till vårdcentralen!
Kanske, kanske det hjälper om jag börjar jobba också- jag ska iallafall göra ett försök...
En vecka kvar tills barnen kommer tillbaka igen och då kommer älsklingen också! Ja, vi har haft en liten "fnurra", eller rättare sagt lite meningsskiljaktigheter delvis gällande hans hund...
Det är jobbigt också att ha ett förhållande "på distans"- han är ju i Södertälje och pluggar till busschaufför och efter vad han har antytt så känner han sig såpass "hemma" där nu att han har funderingar på att flytta ner, vad jag har förstått. Om jag får tro vad jag vill- och det får jag ju, jag är ju en vuxen kvinna!- så kan det betyda slutet för oss! För jag varken kan eller vill flytta dit ner! Mina barn är redan tillräckligt långt ifrån mig som det är nu!
Nej! Jag flyttar inte! Ja ä Norrlänning å de tänk ja fortsätte me'! Trängas i storstan är inget för mig nån längre stund iallafall... En vecka, två, ja kanske t.o.m en månad, men inte mycket längre!
För att gå från det ena till det andra; jag har inte "fått fingrarna ur" och börjat jobba än, jag har helt enkelt inte orkat- har varit helt konstig i huvudet i flera dagar. Ofta hittar jag inte orden när jag ska säga eller förklara nånting, ibland står jag med en tröja och försöker komma ihåg hur man viker ihop den- eller försöker vika den åt "båda hållen" d.v.s ena ärmen bakåt och andra framåt- samtidigt! Det skrämmer mig, håller jag på att bli dement, är det något symptom på utbrändhet, eller är jag helt enkelt tankspridd? Hjärnblödning? Måste jag gå till läkare?
Tankarna och farhågorna är många! Ingen finns som kan lyssna eller trösta, eller hjälpa mig... Känns det som iallafall... För om jag säger nåt till nån, mamma, min älskling eller nån annan så bara pratar dom bort det, tar det inte på allvar! Men det gör jag! I morgon är det jag som ringer till vårdcentralen!
Kanske, kanske det hjälper om jag börjar jobba också- jag ska iallafall göra ett försök...
tisdag 14 december 2010
Tisdag 14/12
Hej...
Idag är jag på ett uruselt humör! Är så arg på den där typen som jag har barnen ihop med så att jag håller nästan på att spricka! Det verkar som om han tänker försöka förhindra att jag ska ha barnen i jul, eller åtminstone att vi ska få åka till min mamma; barnens mormor! Men- det ÄR ju faktiskt min helg med barnen och då borde jag få göra som jag vill, kan man tycka!
Han opponerar sig mot att jag, som han säger, "inte har godkända bilbarnstolar till barnen och därför ska jag inte ge mig ut i trafiken med dom"... GUUUUUUD! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Tur iallafall då att jag fick fira Lucia med dom igår- ja tänk! Dom fick vara kvar en dag extra!!! Helt "un-be-f***ing-lievable"!
(Kan ju tillägga att bilstolarna är godkända...)
Tänkte försöka jobba lite idag, så att jag får ihop lite pengar till efter jul- det är ju timlön, så den kommer en månad efter... I januari behövs ju alltid extra pengar! Så nu ska jag ladda för det!
Återkommer!
Idag är jag på ett uruselt humör! Är så arg på den där typen som jag har barnen ihop med så att jag håller nästan på att spricka! Det verkar som om han tänker försöka förhindra att jag ska ha barnen i jul, eller åtminstone att vi ska få åka till min mamma; barnens mormor! Men- det ÄR ju faktiskt min helg med barnen och då borde jag få göra som jag vill, kan man tycka!
Han opponerar sig mot att jag, som han säger, "inte har godkända bilbarnstolar till barnen och därför ska jag inte ge mig ut i trafiken med dom"... GUUUUUUD! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Tur iallafall då att jag fick fira Lucia med dom igår- ja tänk! Dom fick vara kvar en dag extra!!! Helt "un-be-f***ing-lievable"!
(Kan ju tillägga att bilstolarna är godkända...)
Tänkte försöka jobba lite idag, så att jag får ihop lite pengar till efter jul- det är ju timlön, så den kommer en månad efter... I januari behövs ju alltid extra pengar! Så nu ska jag ladda för det!
Återkommer!
onsdag 8 december 2010
Onsdag 8/12 2010
Hej!
Oj! Jag har inte skrivit nåt sen i söndags! Inte hinner jag skriva så mycket nu, heller för mina barn kommer snart hem till mig! Ja, deras pappa ringde och talade om att dom ville åka till mig redan ikväll och inte är jag den som säger nej då, inte!
Sen att jag egentligen inte tycker om att det alltid ska vara så ovisst när barnen ska komma till mig... Jag menar; Ibland får jag inte veta förrän en halvtimme-timme innan dom ska vara här, att dom verkligen kommer! Andra gånger har jag fått höra att jag minsann inte ska få hem dom för "med umgänge menas att barnen ska träffa mig på allmän plats, eller hemma hos dom"... Jovisst...
Fast- jag klagar inte- när jag väl får hem dom! Däremot dom gånger som barnen inte får komma, men nu är barnen här, så jag får sluta skriva! Hej hopp!
Oj! Jag har inte skrivit nåt sen i söndags! Inte hinner jag skriva så mycket nu, heller för mina barn kommer snart hem till mig! Ja, deras pappa ringde och talade om att dom ville åka till mig redan ikväll och inte är jag den som säger nej då, inte!
Sen att jag egentligen inte tycker om att det alltid ska vara så ovisst när barnen ska komma till mig... Jag menar; Ibland får jag inte veta förrän en halvtimme-timme innan dom ska vara här, att dom verkligen kommer! Andra gånger har jag fått höra att jag minsann inte ska få hem dom för "med umgänge menas att barnen ska träffa mig på allmän plats, eller hemma hos dom"... Jovisst...
Fast- jag klagar inte- när jag väl får hem dom! Däremot dom gånger som barnen inte får komma, men nu är barnen här, så jag får sluta skriva! Hej hopp!
söndag 5 december 2010
Söndag 5/12 2010 (Sunday, Bloody Sunday...)
Sunday, bloody Sunday...
Söndag sägs ju vara vilodagen och idag har jag verkligen gjort den rättvisa... Jag hade tänkt städa och fixa till lite här hemma tills barnen kommer hem på torsdag, men jag har helt enkelt inte orkat engagera mig så mycket... Har väl mest plockat lite, tagit med mig nån grej, liksom "i förbifarten". Så lite mindre stök har det ju blivit här... Men jag har inte haft något större engagemang. Är nog lite för "låg" för det just nu.
Sen är jag inte direkt troende heller, åtmistone tror jag inte på "Gud". Däremot tror jag på att allt händer av en orsak, att allting har en mening. T.ex att om man gör en god gärning så får man det tillbaka och vice versa; gör man något "ont" mot nån annan så får man tillbaka det också- tiofalt. Av den anledningen undrar jag ju vad jag har gjort för ont egentligen... För det känns som om alla olyckor i världen drabbar mig just nu. Allt går mig emot, jag kan inte börja jobba för jag har inget fungerande headset till datorn och jag har helt tappat den julstämning jag kände för bara ett par dagar sen.
Sen är det ju en massa annat som har inträffat också, tidigare i mitt liv, som fortfarande sitter och gnager i mitt bakhuvud- och som gärna gör sig påmint när jag är allmänt less, arg, irriterad och ledsen. "Dubbeldepp"! Osäkerheten och det oförutsägbara är stående inslag i mitt liv, jag vet aldrig hur dagen ska sluta, vet aldrig om jag över huvud taget ska få träffa mina barn eller inte. Jag får helt enkelt förlita mig på exets s.k "välvilja", eller rättare sagt- jag får anpassa mig efter hans nycker. Vill han inte att jag ska få ha barnen,så tar han dom helt enkelt med sig- och åker bort- så långt att jag inte kan följa efter och hämta dom...
Förlåt mig, men jag orkar inte skriva mer nu...
Söndag sägs ju vara vilodagen och idag har jag verkligen gjort den rättvisa... Jag hade tänkt städa och fixa till lite här hemma tills barnen kommer hem på torsdag, men jag har helt enkelt inte orkat engagera mig så mycket... Har väl mest plockat lite, tagit med mig nån grej, liksom "i förbifarten". Så lite mindre stök har det ju blivit här... Men jag har inte haft något större engagemang. Är nog lite för "låg" för det just nu.
Sen är jag inte direkt troende heller, åtmistone tror jag inte på "Gud". Däremot tror jag på att allt händer av en orsak, att allting har en mening. T.ex att om man gör en god gärning så får man det tillbaka och vice versa; gör man något "ont" mot nån annan så får man tillbaka det också- tiofalt. Av den anledningen undrar jag ju vad jag har gjort för ont egentligen... För det känns som om alla olyckor i världen drabbar mig just nu. Allt går mig emot, jag kan inte börja jobba för jag har inget fungerande headset till datorn och jag har helt tappat den julstämning jag kände för bara ett par dagar sen.
Sen är det ju en massa annat som har inträffat också, tidigare i mitt liv, som fortfarande sitter och gnager i mitt bakhuvud- och som gärna gör sig påmint när jag är allmänt less, arg, irriterad och ledsen. "Dubbeldepp"! Osäkerheten och det oförutsägbara är stående inslag i mitt liv, jag vet aldrig hur dagen ska sluta, vet aldrig om jag över huvud taget ska få träffa mina barn eller inte. Jag får helt enkelt förlita mig på exets s.k "välvilja", eller rättare sagt- jag får anpassa mig efter hans nycker. Vill han inte att jag ska få ha barnen,så tar han dom helt enkelt med sig- och åker bort- så långt att jag inte kan följa efter och hämta dom...
Förlåt mig, men jag orkar inte skriva mer nu...
lördag 4 december 2010
Lördag 4/12 2010
Hej!
Och en jäkla lördag är det! Jag är hur trött som helst, har inte en aning om varför... Jag skulle helst av allt vilja lägga mig ner och bara sova, fram till jul iallafall... Fast, eftersom barnen ska vara hos mig redan nästa helg så kan jag ju inte göra det. Det är inte det att jag inte vill att dom ska komma hit- tvärtom! Helst av allt skulle jag ju vilja att dom fick vara hos mig jämt! Ni som inte har varit i samma, eller liknande situationer, fattar nog inte riktigt hur det är.
Jag måste hela tiden kämpa för att hålla mig "ovanför ytan", för att inte tappa greppet och sjunka igenom... Men tro inte att jag visar det på utsidan- nej då! Även där kämpar jag för att hålla det inom mig, för jag vill ju inte vara en "surpuppa"! Endast mina vänner- dom jag har kvar- min älskling och min mamma vet vad jag går igenom och inte ens dom kan hjälpa mig. Bara stödja mig när det är som jobbigast och helt enkelt bara älska mig... Det här kanske är en sådan stund, när jag skulle behöva stöd och tröst av mina närmaste, men dom finns inte i närheten.
Kan ju vara därför jag är så trött också, jag bävar för hur jag över huvud taget ska orka jobba, när jag knappt orkar existera ens. Kan man vara emotionellt utbränd? För isåfall är jag det! Tycker att allt går mig emot, igår ringde jag till Intervjubolaget, som jag ska jobba hos. Skulle fixa så att jag fick hem dom program som behövs för att intervjua, men när vi skulle testa mitt headset så funkade inte mikrofonen... Murphys lag! Allt som kan gå fel, gör det! Facit: Jag måste köpa ett nytt headset och det kan ta dagar innan jag får tag på ett... Men, det positiva är ju att jag fick hjälp att installera alla nödvändiga program på datorn! Så allt är klart, tills jag kan börja, på "allvar"! Har "bara resten kvar" nu då...
Fan...
Och en jäkla lördag är det! Jag är hur trött som helst, har inte en aning om varför... Jag skulle helst av allt vilja lägga mig ner och bara sova, fram till jul iallafall... Fast, eftersom barnen ska vara hos mig redan nästa helg så kan jag ju inte göra det. Det är inte det att jag inte vill att dom ska komma hit- tvärtom! Helst av allt skulle jag ju vilja att dom fick vara hos mig jämt! Ni som inte har varit i samma, eller liknande situationer, fattar nog inte riktigt hur det är.
Jag måste hela tiden kämpa för att hålla mig "ovanför ytan", för att inte tappa greppet och sjunka igenom... Men tro inte att jag visar det på utsidan- nej då! Även där kämpar jag för att hålla det inom mig, för jag vill ju inte vara en "surpuppa"! Endast mina vänner- dom jag har kvar- min älskling och min mamma vet vad jag går igenom och inte ens dom kan hjälpa mig. Bara stödja mig när det är som jobbigast och helt enkelt bara älska mig... Det här kanske är en sådan stund, när jag skulle behöva stöd och tröst av mina närmaste, men dom finns inte i närheten.
Kan ju vara därför jag är så trött också, jag bävar för hur jag över huvud taget ska orka jobba, när jag knappt orkar existera ens. Kan man vara emotionellt utbränd? För isåfall är jag det! Tycker att allt går mig emot, igår ringde jag till Intervjubolaget, som jag ska jobba hos. Skulle fixa så att jag fick hem dom program som behövs för att intervjua, men när vi skulle testa mitt headset så funkade inte mikrofonen... Murphys lag! Allt som kan gå fel, gör det! Facit: Jag måste köpa ett nytt headset och det kan ta dagar innan jag får tag på ett... Men, det positiva är ju att jag fick hjälp att installera alla nödvändiga program på datorn! Så allt är klart, tills jag kan börja, på "allvar"! Har "bara resten kvar" nu då...
Fan...
fredag 3 december 2010
Fredag 3/12 2010
Hej!
Idag har varit en ganska "galen" dag... Jag har- faktiskt- ringt till "Intervjubolaget", som det är meningen att jag ska jobba åt. Alla program och verktyg som behövs är nu installerade på datorn, men mitt headset funkar inte! Alltid ska det vara nåt! Som går fel, alltså! Det betyder att jag måste skaffa ett nytt ganska omgående... Jag ringde till butiken där jag köpte datorn, men där fanns det heller inga, just nu iallafall. Men Göran- butiksinnehavaren- sa att han skulle fixa ett åt mig! Det lär ju kosta, men det kan det vara värt! Jag är beredd att göra i princip ALLT som behövs för att bli självförsörjande nu! Jag är bara SÅÅ trött på att vara beroende av soc...
Jag söker alla arbeten jag hittar, om jag tror att jag har den minsta chans att få dom! Alltså- jag menar- man behöver ju faktiskt inte ha alla kvalifikationer som efterfrågas, om man bara har hälften kan det räcka för att få jobbet! Det beror helt och hållet på hur man framställer sig själv! Det kan låta lite "fult", men man ska faktiskt "skryta" om sig själv, framställa sig i den bästa dager som man bara kan komma på... Inte helt lätt om man har lite lågt självförtroende... Vilket jag har, då...
Ärlig ska man ju också vara, men ändå inte för mycket.... Jag har en tendens att bli lite för förtrolig redan i början av anställningen, vilket har orsakat en och annan "vurpa" för mig! Därför har jag nu bestämt mig för att om jag får nåt jobb, där jag har arbetskamrater, så ska jag inte berätta ett SKIT om dom inte ber mig om det! Vill dom veta nåt, så får dom väl fråga!?
Men till att börja med så ska jag ju jobba hemifrån nu och då har jag ju inga arbetskamrater i närheten iallafall... Alltså slipper dom mig och vice versa... Jag kanske inte är så bra på att jobba i grupp som jag har trott hittills, ändå! Fast det har ju funkat, trots allt...
Åh, vad jag längtar tills jag kan börja jobba "på allvar"! Och naturligtvis tills första lönen kommer in på kontot! Vilket lär bli nån gång i januari... Men en bra sak är ju att det inte är provisionsbaserat, utan man får betalt per arbetad timme!!!
Det känns iallafall himla skönt att ha en ny dator, en sprillans ny! Jag trodde inte att jag nånsin skulle få ha en sån...
Jag lääängtar tills nästa helg, då kommer min älskling hem och mina barn! Finns det något som kan göra en människa lyckligare? Jag tror inte det! Mina tre älsklingar! Nära mig! Jag kommer att njuta!
Nu ska jag lägga av och lägag ner, see ya tomorrow! :-)
Idag har varit en ganska "galen" dag... Jag har- faktiskt- ringt till "Intervjubolaget", som det är meningen att jag ska jobba åt. Alla program och verktyg som behövs är nu installerade på datorn, men mitt headset funkar inte! Alltid ska det vara nåt! Som går fel, alltså! Det betyder att jag måste skaffa ett nytt ganska omgående... Jag ringde till butiken där jag köpte datorn, men där fanns det heller inga, just nu iallafall. Men Göran- butiksinnehavaren- sa att han skulle fixa ett åt mig! Det lär ju kosta, men det kan det vara värt! Jag är beredd att göra i princip ALLT som behövs för att bli självförsörjande nu! Jag är bara SÅÅ trött på att vara beroende av soc...
Jag söker alla arbeten jag hittar, om jag tror att jag har den minsta chans att få dom! Alltså- jag menar- man behöver ju faktiskt inte ha alla kvalifikationer som efterfrågas, om man bara har hälften kan det räcka för att få jobbet! Det beror helt och hållet på hur man framställer sig själv! Det kan låta lite "fult", men man ska faktiskt "skryta" om sig själv, framställa sig i den bästa dager som man bara kan komma på... Inte helt lätt om man har lite lågt självförtroende... Vilket jag har, då...
Ärlig ska man ju också vara, men ändå inte för mycket.... Jag har en tendens att bli lite för förtrolig redan i början av anställningen, vilket har orsakat en och annan "vurpa" för mig! Därför har jag nu bestämt mig för att om jag får nåt jobb, där jag har arbetskamrater, så ska jag inte berätta ett SKIT om dom inte ber mig om det! Vill dom veta nåt, så får dom väl fråga!?
Men till att börja med så ska jag ju jobba hemifrån nu och då har jag ju inga arbetskamrater i närheten iallafall... Alltså slipper dom mig och vice versa... Jag kanske inte är så bra på att jobba i grupp som jag har trott hittills, ändå! Fast det har ju funkat, trots allt...
Åh, vad jag längtar tills jag kan börja jobba "på allvar"! Och naturligtvis tills första lönen kommer in på kontot! Vilket lär bli nån gång i januari... Men en bra sak är ju att det inte är provisionsbaserat, utan man får betalt per arbetad timme!!!
Det känns iallafall himla skönt att ha en ny dator, en sprillans ny! Jag trodde inte att jag nånsin skulle få ha en sån...
Jag lääängtar tills nästa helg, då kommer min älskling hem och mina barn! Finns det något som kan göra en människa lyckligare? Jag tror inte det! Mina tre älsklingar! Nära mig! Jag kommer att njuta!
Nu ska jag lägga av och lägag ner, see ya tomorrow! :-)
torsdag 2 december 2010
Torsdag 2/12 2010
Torsdag... Helgen närmar sig...
I morgon eftermiddag får jag hem min nyinköpta dator! Den var helt klart prisvärd, kostade 1500:-, inklusive installation och support i ett år! Okej, jag fick "offra" 1500:- som jag kanske kunde ha använt till nåt annat, såhär för jul, men jag behöver datorn också! Den jag har nu är ju lånad...
För att nämna något helt annat; Jag har "fastnat" i "Glee"...! En amerikansk, typisk "collegesåpa", som jag har avskytt fram tills nu! Men eftersom det inte har funnits så mycket annat att titta på (Fjärrkontrollen till digitalboxen har gått sönder...) så har jag börjat följa den. OCH har kommit på att den faktiskt har sina ljusa moment! T.ex att det finns dom som tillhör den där "klicken" av populära, fast dom visar sig vara mänskliga ändå, ibland... Som barn och tonåring kände jag inte att jag "hörde hemma" nånstans, egentligen. Jag var en "outsider"- eller som dom heter i "Sabrina- tonårshäxan"- "freaks"... Inte en tönt och inte heller en av dom populära... Nånstans mitt emellan, liksom. Så har det väl fortsatt senare också, fast numera bryr jag mig inte lika mycket. Jag tror minsann att jag har skaffat lite självförtroende ändå!
Nu ännu något annat; Jag längtar så oerhört till nästa helg! Dels så är det "min" helg med barnen då och dels så kommer min älskling hem från Södertälje! Så då har jag mina tre mest älskade i min närhet igen! Som jag ska njuta då! Det är så skönt att ha något att längta till! Och ännu bättre när det blir uppfyllt! Jag känner mig som en riktig, hel människa då!
Som det är nu, innan jag har fått hem den nya datorn, som jag kan använda till att arbeta på, så försöker jag mest få dagarna att gå... Så fort och smidigt som möjligt och helst utan "smärtsamma" upplevelser!
Kallt är det igen också, jag planerar att köpa en "skorstensfri" kamin, som man eldar med eldningsvätska- en typ av olja. Enligt killen jag pratade med, på butiken jag ringde till, så ger den inte så mycket värme utan används mest för mysfaktorn... Men när man har ca 14C inomhus, så är varje värmekälla, oavsett om den ger lite värme, ett plus!
*åh! Jag fick just ett telefonsamtal från butiken där jag köpte datorn! Jag får den levererad redan ikväll! Alltså måste jag sluta skriva nu och förbereda för att ta emot den!
Vi ses! Kram!/ Cecilia
I morgon eftermiddag får jag hem min nyinköpta dator! Den var helt klart prisvärd, kostade 1500:-, inklusive installation och support i ett år! Okej, jag fick "offra" 1500:- som jag kanske kunde ha använt till nåt annat, såhär för jul, men jag behöver datorn också! Den jag har nu är ju lånad...
För att nämna något helt annat; Jag har "fastnat" i "Glee"...! En amerikansk, typisk "collegesåpa", som jag har avskytt fram tills nu! Men eftersom det inte har funnits så mycket annat att titta på (Fjärrkontrollen till digitalboxen har gått sönder...) så har jag börjat följa den. OCH har kommit på att den faktiskt har sina ljusa moment! T.ex att det finns dom som tillhör den där "klicken" av populära, fast dom visar sig vara mänskliga ändå, ibland... Som barn och tonåring kände jag inte att jag "hörde hemma" nånstans, egentligen. Jag var en "outsider"- eller som dom heter i "Sabrina- tonårshäxan"- "freaks"... Inte en tönt och inte heller en av dom populära... Nånstans mitt emellan, liksom. Så har det väl fortsatt senare också, fast numera bryr jag mig inte lika mycket. Jag tror minsann att jag har skaffat lite självförtroende ändå!
Nu ännu något annat; Jag längtar så oerhört till nästa helg! Dels så är det "min" helg med barnen då och dels så kommer min älskling hem från Södertälje! Så då har jag mina tre mest älskade i min närhet igen! Som jag ska njuta då! Det är så skönt att ha något att längta till! Och ännu bättre när det blir uppfyllt! Jag känner mig som en riktig, hel människa då!
Som det är nu, innan jag har fått hem den nya datorn, som jag kan använda till att arbeta på, så försöker jag mest få dagarna att gå... Så fort och smidigt som möjligt och helst utan "smärtsamma" upplevelser!
Kallt är det igen också, jag planerar att köpa en "skorstensfri" kamin, som man eldar med eldningsvätska- en typ av olja. Enligt killen jag pratade med, på butiken jag ringde till, så ger den inte så mycket värme utan används mest för mysfaktorn... Men när man har ca 14C inomhus, så är varje värmekälla, oavsett om den ger lite värme, ett plus!
*åh! Jag fick just ett telefonsamtal från butiken där jag köpte datorn! Jag får den levererad redan ikväll! Alltså måste jag sluta skriva nu och förbereda för att ta emot den!
Vi ses! Kram!/ Cecilia
onsdag 1 december 2010
Onsdag 1/12 2010
Hejsan!
Idag är det en hel del mycket varmare, både inomhus och utomhus, i Bjärtrå. Jag har tätat fönstren i köket och hjälp vilken skillnad det blev på en gång! Eller... ja, nästan iallafall... När jag kollade termometern efter ett par timmar så hade den stigit med hela två grader! Oj? Hade jag vetat det så hade jag ju tätat dom tidigare! Som sagt, det är ju "varmare"- eller mindre kallt- ute också, -15C, jämfört med -26C igår.
Idag har jag varit en liten snabb sväng till grannbyn; Lugnvik och handlat lite, saker som jag glömde när jag var i Kramfors i måndags. Eftersom jag inte har något körkort så måste jag åka buss och det är inte alltid man hittar bussar som passar... Dock "tajmade" jag det så att jag tog en buss härifrån kl 8.40 och sen tillbaka med samma buss (!) kl 9.30. Jag hann med god marginal, både handla och "flanera runt" lite. Lugnvik är inte stort så flanerandet gick väldigt fort... (Se där! Jag kan rimma också!)
Jag har en underlig magkänsla idag, vet inte riktigt vad det beror på... Igår kväll kände jag en enorm saknad och sorg efter barnen, jag vet- dom lever ju, men dom är inte hos MIG! Kanske det är den känslan som sitter kvar litegrann, jag vet inte... Jag älskar mina barn så oerhört mycket, men jag tillåts inte ha dom hos mig mer än 8 dagar varje månad och det gör så ont! Inte går det att föra ett vettigt samtal med deras pappa heller, om jag ifrågasätter något så "hugger" han emot och kastar anklagelser mot mig istället. Som han har gjort sen den dag vi träffades, i princip... Jag skattar mig själv lycklig för att jag- till slut- lyckades lämna honom!
Jag fick ju lov att "offra" barnen, men jag stod inte ut med att behandlas som en ovärdig varelse, alltid höra att det jag gjorde var fel eller inte dög... Till slut fick jag nog och FLYDDE till en väninna och hennes man, men jag fick inte vara ifred där heller, han skickade sms på sms med allt från nedvärderande tillmälen till rena hot! Han "låste ut mig" från huset; bytte lås på dörren när han åkte därifrån; på MITT hus... Efter många om och men så kom jag till slut in i huset, varpå jag bytte låset! Ja, ojojoj! Det här är en historia som är så lång och omständig att jag nästan inte orkar tänka på det ens!
Nu har jag iallafall fått till, genom advokat och tingsrättsförhandling, att jag ska ha "umgänge" med barnen varannan vecka från torsdag till söndag. Alltid något, men jag vill ha mer! Jag vill ha dom hos mig jämt, vara den som tar hand om dom, tröstar när dom är ledsna eller gör sig illa. Jag vill vara deras mamma på HELTID! Jag saknar dom så oerhört mycket, ingen som inte har varit med om det själv kan veta vad jag känner... Det känns lite fel att jag ska vara "tacksam" för att jag över huvud taget får träffa dom, men det är så det är! Det var ju en tid när jag inte fick träffa dom alls...
En sak är jag iallafall glad för; Det är MIN jul med barnen i år! Första julen som jag får fira med dom, i lugn och ro, utan att känna mig tvingad att "krypa" för deras far... Det ska bli såå underbart! :)
Nu säger jag "Hejdå" för idag! Kramar på alla som vill ha!
Cecilia
Idag är det en hel del mycket varmare, både inomhus och utomhus, i Bjärtrå. Jag har tätat fönstren i köket och hjälp vilken skillnad det blev på en gång! Eller... ja, nästan iallafall... När jag kollade termometern efter ett par timmar så hade den stigit med hela två grader! Oj? Hade jag vetat det så hade jag ju tätat dom tidigare! Som sagt, det är ju "varmare"- eller mindre kallt- ute också, -15C, jämfört med -26C igår.
Idag har jag varit en liten snabb sväng till grannbyn; Lugnvik och handlat lite, saker som jag glömde när jag var i Kramfors i måndags. Eftersom jag inte har något körkort så måste jag åka buss och det är inte alltid man hittar bussar som passar... Dock "tajmade" jag det så att jag tog en buss härifrån kl 8.40 och sen tillbaka med samma buss (!) kl 9.30. Jag hann med god marginal, både handla och "flanera runt" lite. Lugnvik är inte stort så flanerandet gick väldigt fort... (Se där! Jag kan rimma också!)
Jag har en underlig magkänsla idag, vet inte riktigt vad det beror på... Igår kväll kände jag en enorm saknad och sorg efter barnen, jag vet- dom lever ju, men dom är inte hos MIG! Kanske det är den känslan som sitter kvar litegrann, jag vet inte... Jag älskar mina barn så oerhört mycket, men jag tillåts inte ha dom hos mig mer än 8 dagar varje månad och det gör så ont! Inte går det att föra ett vettigt samtal med deras pappa heller, om jag ifrågasätter något så "hugger" han emot och kastar anklagelser mot mig istället. Som han har gjort sen den dag vi träffades, i princip... Jag skattar mig själv lycklig för att jag- till slut- lyckades lämna honom!
Jag fick ju lov att "offra" barnen, men jag stod inte ut med att behandlas som en ovärdig varelse, alltid höra att det jag gjorde var fel eller inte dög... Till slut fick jag nog och FLYDDE till en väninna och hennes man, men jag fick inte vara ifred där heller, han skickade sms på sms med allt från nedvärderande tillmälen till rena hot! Han "låste ut mig" från huset; bytte lås på dörren när han åkte därifrån; på MITT hus... Efter många om och men så kom jag till slut in i huset, varpå jag bytte låset! Ja, ojojoj! Det här är en historia som är så lång och omständig att jag nästan inte orkar tänka på det ens!
Nu har jag iallafall fått till, genom advokat och tingsrättsförhandling, att jag ska ha "umgänge" med barnen varannan vecka från torsdag till söndag. Alltid något, men jag vill ha mer! Jag vill ha dom hos mig jämt, vara den som tar hand om dom, tröstar när dom är ledsna eller gör sig illa. Jag vill vara deras mamma på HELTID! Jag saknar dom så oerhört mycket, ingen som inte har varit med om det själv kan veta vad jag känner... Det känns lite fel att jag ska vara "tacksam" för att jag över huvud taget får träffa dom, men det är så det är! Det var ju en tid när jag inte fick träffa dom alls...
En sak är jag iallafall glad för; Det är MIN jul med barnen i år! Första julen som jag får fira med dom, i lugn och ro, utan att känna mig tvingad att "krypa" för deras far... Det ska bli såå underbart! :)
Nu säger jag "Hejdå" för idag! Kramar på alla som vill ha!
Cecilia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)