Jag är ledsen... Faktiskt... Det kanske verkar som om jag alltid bara är antingen glad, busig, "knasig" eller arg, men så är det inte... Jag är oftast ledsen, faktiskt.
Ledsen för att jag är här nere i Skåne och mina barn är där uppe i Ångermanland... Tror jag i alla fall att dom är! Det är det som är så förtvivlat ledsamt- jag vet inte var dom är! I och för sig så har jag själv valt att befinna mig på ca hundra mils avstånd ifrån dom, men det beror helt och hållet på självbevarelsedrift- om jag skulle tvingas vara där uppe, ensam i ett hus, skulle jag helt duka under... Då skulle jag verkligen ta livet av mig.
Här nere har jag min älskling som håller mig kvar- där uppe har jag inget. Annat än ett rent helvete, vill säga... Visst, jag har mina "saker" kvar där, men vad sjutton betyder sånt egentligen?? Jag ska hämta allt som jag anser mig behöva, eller i alla fall sånt som jag vill ha med hit, sen "glömmer" jag skiten där uppe! För jag har en otroligt stark känsla av att jag har sett mina barn för sista gången... Tack så djävla mycket för det, "kära" soc i Kramfors...
Jo, förresten: Glad Påsk...
