Sunday, bloody Sunday...
Söndag sägs ju vara vilodagen och idag har jag verkligen gjort den rättvisa... Jag hade tänkt städa och fixa till lite här hemma tills barnen kommer hem på torsdag, men jag har helt enkelt inte orkat engagera mig så mycket... Har väl mest plockat lite, tagit med mig nån grej, liksom "i förbifarten". Så lite mindre stök har det ju blivit här... Men jag har inte haft något större engagemang. Är nog lite för "låg" för det just nu.
Sen är jag inte direkt troende heller, åtmistone tror jag inte på "Gud". Däremot tror jag på att allt händer av en orsak, att allting har en mening. T.ex att om man gör en god gärning så får man det tillbaka och vice versa; gör man något "ont" mot nån annan så får man tillbaka det också- tiofalt. Av den anledningen undrar jag ju vad jag har gjort för ont egentligen... För det känns som om alla olyckor i världen drabbar mig just nu. Allt går mig emot, jag kan inte börja jobba för jag har inget fungerande headset till datorn och jag har helt tappat den julstämning jag kände för bara ett par dagar sen.
Sen är det ju en massa annat som har inträffat också, tidigare i mitt liv, som fortfarande sitter och gnager i mitt bakhuvud- och som gärna gör sig påmint när jag är allmänt less, arg, irriterad och ledsen. "Dubbeldepp"! Osäkerheten och det oförutsägbara är stående inslag i mitt liv, jag vet aldrig hur dagen ska sluta, vet aldrig om jag över huvud taget ska få träffa mina barn eller inte. Jag får helt enkelt förlita mig på exets s.k "välvilja", eller rättare sagt- jag får anpassa mig efter hans nycker. Vill han inte att jag ska få ha barnen,så tar han dom helt enkelt med sig- och åker bort- så långt att jag inte kan följa efter och hämta dom...
Förlåt mig, men jag orkar inte skriva mer nu...
