Hejsan!
Idag är det en hel del mycket varmare, både inomhus och utomhus, i Bjärtrå. Jag har tätat fönstren i köket och hjälp vilken skillnad det blev på en gång! Eller... ja, nästan iallafall... När jag kollade termometern efter ett par timmar så hade den stigit med hela två grader! Oj? Hade jag vetat det så hade jag ju tätat dom tidigare! Som sagt, det är ju "varmare"- eller mindre kallt- ute också, -15C, jämfört med -26C igår.
Idag har jag varit en liten snabb sväng till grannbyn; Lugnvik och handlat lite, saker som jag glömde när jag var i Kramfors i måndags. Eftersom jag inte har något körkort så måste jag åka buss och det är inte alltid man hittar bussar som passar... Dock "tajmade" jag det så att jag tog en buss härifrån kl 8.40 och sen tillbaka med samma buss (!) kl 9.30. Jag hann med god marginal, både handla och "flanera runt" lite. Lugnvik är inte stort så flanerandet gick väldigt fort... (Se där! Jag kan rimma också!)
Jag har en underlig magkänsla idag, vet inte riktigt vad det beror på... Igår kväll kände jag en enorm saknad och sorg efter barnen, jag vet- dom lever ju, men dom är inte hos MIG! Kanske det är den känslan som sitter kvar litegrann, jag vet inte... Jag älskar mina barn så oerhört mycket, men jag tillåts inte ha dom hos mig mer än 8 dagar varje månad och det gör så ont! Inte går det att föra ett vettigt samtal med deras pappa heller, om jag ifrågasätter något så "hugger" han emot och kastar anklagelser mot mig istället. Som han har gjort sen den dag vi träffades, i princip... Jag skattar mig själv lycklig för att jag- till slut- lyckades lämna honom!
Jag fick ju lov att "offra" barnen, men jag stod inte ut med att behandlas som en ovärdig varelse, alltid höra att det jag gjorde var fel eller inte dög... Till slut fick jag nog och FLYDDE till en väninna och hennes man, men jag fick inte vara ifred där heller, han skickade sms på sms med allt från nedvärderande tillmälen till rena hot! Han "låste ut mig" från huset; bytte lås på dörren när han åkte därifrån; på MITT hus... Efter många om och men så kom jag till slut in i huset, varpå jag bytte låset! Ja, ojojoj! Det här är en historia som är så lång och omständig att jag nästan inte orkar tänka på det ens!
Nu har jag iallafall fått till, genom advokat och tingsrättsförhandling, att jag ska ha "umgänge" med barnen varannan vecka från torsdag till söndag. Alltid något, men jag vill ha mer! Jag vill ha dom hos mig jämt, vara den som tar hand om dom, tröstar när dom är ledsna eller gör sig illa. Jag vill vara deras mamma på HELTID! Jag saknar dom så oerhört mycket, ingen som inte har varit med om det själv kan veta vad jag känner... Det känns lite fel att jag ska vara "tacksam" för att jag över huvud taget får träffa dom, men det är så det är! Det var ju en tid när jag inte fick träffa dom alls...
En sak är jag iallafall glad för; Det är MIN jul med barnen i år! Första julen som jag får fira med dom, i lugn och ro, utan att känna mig tvingad att "krypa" för deras far... Det ska bli såå underbart! :)
Nu säger jag "Hejdå" för idag! Kramar på alla som vill ha!
Cecilia
