Jag har ju "lovat" att jag ska berätta om allt som jag har varit med om- i mitt s.k "förhållande" med mitt ex, so here it goes;
Allt började egentligen med ett "slut"... Jag hade precis varit med om ett hjärtslitande uppbrott från en man som jag älskade av hela mitt hjärta- just det orkar jag inte riktigt gå igenom en gång till, har skrivit lite om det i ett tidigare inlägg- när jag träffade mitt ex, min antagonist, den s.k "pappan" till mina (?) barn... Vi gick på en sån där "undanstoppar-kurs"/ datortek/ jobbsökarklubb som enbart finns till för att arbetslöshetsstatistiken ska se bättre ut. Det här är faktiskt skitjobbigt att skriva om- jag måste gå och röka och samla mig lite en stund...
Sådär... Nu har jag satt dit en panna kaffe också, så snart måste jag springa iväg och "fånga" den- innan den hoppar av spisen! Men än kan jag skriva lite till!
Hädanefter nämner jag honom som "exet"- den som jag har barn med, alltså... Han började sin "uppvaktning" med att helt enkelt tala om för mig att "vi passar ju så bra ihop" (hur man nu kan veta sånt efter ett par dagar på en kurs...?) sedan blev han mera intensiv- när jag nekade och nobbade honom flera gånger- han fortsatte att "tjata", ja nästan hota mig! Sa t.ex att "Det är bara jag som älskar dig", "Alla dina vänner är bara knarkare och alkoholister", "Dina kompisar bara utnyttjar dig, dom är sjuka i huvudet!", ni ska veta att det här pågick ett bra tag, innan jag till slut gav upp, tänkte: "Jamen okej då! Vi provar väl ett tag då, så kanske det blir tyst på'n!"
När vi väl hade blivit ett par såg han till att jag gjorde mig av med (nästan...) alla mina dåvarande vänner, bekanta- ja t.o.m släktingar! Han lyckades få mig att tro att det var min egen vilja och att det var bra för mig- jo, en sak till som han sa: "Du behöver inga andra, du behöver bara mig!"... (Förmodligen blir det här väldigt rörigt, men jag skriver tankarna precis som dom "ploppar upp" i skallen på mig!)
Han sa ju i och för sig att han inte hindrade mig från att träffa mina vänner och släktingar, men alltid när han bad mig hitta på nånting vi skulle göra och jag föreslog än det ena och än det andra, t.ex "Vi kan väl åka och hälsa på 'den-eller-den'?", eller "Vi kan väl åka hem till mamma?" "Jag vill åka och handla, för vi har nästan tomt i kylen och skafferiet"- ja då lät det alltid såhär: "Nej, henne tycker jag inte om!" "Såna ska man inte umgås med!" "Har inte du handlat så att det finns saker hemma så får du skylla dig själv!" Jag kom med flera olika förslag på vad vi kunde tänkas hitta på- och till slut sa jag, bara för att hitta på nånting: "Vi kan ju åka till 'N.N', då!" (Exets farbror...) "Ja men det var en bra idé!" (??????)
Han umgicks inte (gör det inte nu heller...) med sina egna föräldrar, för enligt honom så är dom- ja, gissa...? "Alkoholister"... Dom är skilda, mamman bor i Sollefteå, gifte om sig, men är nu änka- och pappan bor i Frånö med en ny kvinna. Jag tycker om dom båda, men mina barn har endast träffat sina farföräldrar ett par gånger- och det var när exet behövde barnvakt...
Vi flyttade till Härnösand, hade jobb där båda två och jag blev gravid- sex med honom var ingen njutningsfull upplevelse- jag gjorde det "för husfridens skull" för han blev på ren svenska SKITFÖRBANNAD när jag inte ville!!!
Jag hjälpte honom med körkortet, både ekonomiskt och med att plugga- men när jag sa att jag också ville ta körkort tyckte han bara att jag inte behövde det- "För han hade ju!!!".............
När sonen hade fyllt ett år var jag redan gravid med min (Fortfarande "?") dotter och vi (jag...) sökte med ljus och lykta efter en större lägenhet- det kan ju vara lite kämpigt att bo fyra stycken i en tvåa, liksom! Alla lägenheter i Härnösand som hade fler än 2 rum och kök var svindyra, så vi började se oss (Oj... Fortfarande var det bara jag som letade...) om efter ett billigt hus- att hyra eller köpa. Den här gången var det faktiskt han som "hittade" ett hus- blev tipsad av sin farbror- i Bjärtrå, där jag fortfarande bor kvar. För det var min mamma som köpte huset, för att hyra ut åt oss- hon litade inte på exet! Men det hindrade inte honom från att låsa mig ute ett par gånger, när jag hade gjort något som inte passade honom... En gång när jag hade lämnat honom så bytte han lås på dörren- på min mammas hus!?!
Nej, usch! Det här är åt helvete för jobbigt! Jag orkar faktiskt inte skriva mer just nu... Jag återkommer senare- när orken har återvänt!
