Idag (kväll) är det onsdag, dan före skärtorsdagen och i morgon är det meningen att mina barn ska komma hit, sen ska vi åka till min mor i Ede. Jag skrivar att "det är meningen" eftersom jag aldrig vet säkert ifall jag får hämta barnen eller inte, samma ovisshet varje gång... SKITJOBBIGT om jag ska vara ärlig- och det ska man ju vara... Jag tycker fortfarande att det är oerhört märkligt att "någon" får hålla på som mina barns far gör- utan att det får några konsekvenser!
Jag menar; Om jag gör något som inte "faller honom på läppen"- ja, så nekar han mig att hämta barnen! Jag får alltid böja mig för hans vilja och önskemål... Detta alltså trots att det finns en dom på att jag ska ha barnen från torsdag kl 10 till söndag kl 18 varannan vecka! Egentligen även det en dom som jag tycker är helt åt pipsvängen! Men nu ska det bli skillnad! Jag ska riva upp domen, har pratat med min advokat och vi ska ha ett möte om att "börja om från början", med lite mera "kött på benen"!
Jag borde ha ganska stor chans denna gång- han (pappan) har gjort så många misstag, flyttat massor av gånger, haft otaliga relationer, bytt förskola åt barnen, utan att informera mig, mm och det kan ju definitivt inte räknas som att ha barnens bästa i fokus! Enbart av den anledningen borde jag ha stor chans att kunna få enskild vårdnad!
Men, det blir en senare fråga! Nu ska jag passa på att njuta till fullo av min påskhelg- tillsammans med mina älskade busungar! (Fast jag måste ju säga att jag oroar mig för att han- pappan- ska "ställa till" med nåt så att barnen inte får följa med... Jag känner ju honom! Tyvärr... Nåja, det återstår att se! Och hoppet är ju det sista, förutom hörseln, som lämnar människan!
Kram och Glad Påsk! // Cecilia
