Känner mest för att skita i det mesta just nu...
Jag blir både fundersam, frustrerad och lite halvgalen- på "folk" som inte kan ta mig på allvar- utan bara vill ta mig på köksbordet...! Skämt åsido: Härom dagen så bad jag mina vänner på Facebook- eller rättare sagt jag undanbad mig "puffar"- helt enkelt eftersom jag kände att jag inte hade någon lust, eller ork att svar på dom= "puffa tillbaka"... Inte många som lyssnade där, då... I vanlig oordning! Däremot var det en som blev så "syrak" att han lämnade min vänlista... ?! Jaja, inte så stor förlust- han var "ny" så det gjorde inte så mycket.
Men det ska väl ändå vara upp till mig ifall jag vill ha puffar eller inte- jag menar:
Sen var jag på ett sjuhelvetes taskigt humör också- ingenting blev som jag tyckte att det skulle bli, vilket fick sin förklaring några timmar senare- när jag fick mens... Ännu en sak jag retar mig på: I februari träffade jag en gynekolog, för jag misstänkte missfall; min mens var 2½ månad sen och när den kom så var det med en kraftig blödning och våldsamma smärtor... Gynekologen tittade på mig- där vi satt vid hennes skrivbord- och sa: "Du har kommit i klimakteriet!" Utan att ens undersöka mig... Om det nu skulle vara så att jag har gått in i klimakteriet så tycker jag att menshelvetet ska hålla sig så djävla långt borta från mig som den bara kan!! För faktum är att jag har haft mens varje djävla månad efter det!!! "Klimakteriet"- my ass!!!
Det var missfall- jag har gått igenom några såna, så jag vet hur det känns- men, det glömde jag ju, såklart! *Mina* känslor räknas inte... Jamen nu har jag sagt vad jag ville säga- har bara en sak att tillägga!

