Första mars...
Första vårdagen... Jag mår skitdåligt, för det är även dagen innan min älskade son fyller år: 6 år fyller han i morgon och ska börja i 6-årsgruppen, f.d "lekskolan" till hösten.
Men som vanligt är det väl mitt eget fel att jag inte får träffa honom- jo, på sätt och vis är det ju det- jag är ju inte "hemma"- där pappan kan komma åt mig. Jag befinner mig- med vett och vilje- ca 100 mil därifrån, enbart för att annars går jag under- jag orkar helt enkelt inte sitta ensam i ett hus på 5 rum och bara glo mellan fyra väggar! Och ännu mindre orkar jag gå ut på byn och möta alla blickar från alla djävla skvallerkärringar...
Om jag skulle vara där uppe så skulle jag gå sönder- av oro, nervositet och av längtan tillbaka hit ner. Jag antar att många har hört talas om det nyuppfunna uttrycket "stalkning"? Något liknande höll han på med, barnens pappa, kollade alltid vad jag gjorde och med vem/vilka jag umgicks, för att kunna rapportera till soc och andra berörda myndigheter. Detta gjorde han även dom gånger som jag inte hade umgänge med barnen- allt för att få "bevis" som han kunde skicka till socialsekreterarna som handhade vårt fall. I vanliga fall så gör jag inte mycket "väsen" av mig, jag är väl som folk är mest, fast lite mera "enstörig" kanske.
Dom gånger som han har förföljt mig (Jo, det har han gjort!!) har jag tyvärr (?) varit på väg från t.ex Systembolaget- eller Apoteket, som ligger i samma hus... Grundat på det har han genast (!) ringt till soc och gapat om att jag super som ett svin!!! Jaha?? Om jag dricker vin när jag inte har barnen ska han väl skita högaktningsfullt och djävligt blankt i! Han ska inte bry sig ifall jag dricker vin när dom är hos mig heller- så länge det stoppar vid ett glas eller två och jag gör det när dom har lagt sig för kvällen!
Men- han har omyndigförklarat mig- och nedvärderat mig länge nog nu, jag vill inte vara med om det längre- därför håller jag mig i Skåne! Här kan han inte komma åt mig! Så- ja, jag får skylla mig själv för att jag inte kan träffa min son- men så fan heller om jag tänker ta på mig skulden för att pappan inte låter mig prata med honom i telefon...
