Jaha ja... Nu är jag alltså sådär vansinnigt kär igen, som jag aldrig har varit förut..! Det är egentligen en ganska omständlig historia, men det började väl egentligen med att jag konsulterade en "app" på Facebook; "Den första som gillar det här ska jag..." Eller från allra första början var det väl en liten "flirt"- eller nåt... Innan jag kollade den där "appen" loggade jag in på chatten, för att se vilka som var inloggade... Sen "rådfrågade" jag appen- och fick nåt fånigt resultat som jag inte ens lade på minnet, så jag "klickade bort" det svaret och frågade igen- då fick jag den jag ville ha; "Den första som gillar det här ska jag gifta mig med i en vecka på Facebook!" I och med att jag visste vilka som var inloggade så visste jag också vem som skulle hinna först, men jag tänker inte nämna hans namn här- alla mina vänner på Facebook vet redan vem han är i alla fall!!
Jag blev vän med honom genom en annan Facebook-vän, jag tyckte att han alltid fällde så roliga kommentarer till hennes inlägg- och han gillade mina kommentarer också. Nu minns jag faktiskt inte vem av oss som skickade förfrågan, men det gör det samma, han hamnade i alla fall på min vänlista! Från början var det en helt annan kille jag var smått intresserad av, men det "dog av"- för den här mannen är så mycket mera intressant!! Nu tänker jag inte berätta vad vi har pratat om i telefon, sms och privata meddelanden/ chatt- för det stannar mellan oss!!Skit samma! Jag är kär- punkt!! <3 :-)
Nu till något helt annat- som vanligt när det gäller mig- hoppar mellan ämnen som en gummiboll... Jag är rädd- ja, faktiskt nästan vettskrämd! Mina barns pappa- min absolut värsta fiende och antagonist- har börjat "spionera" på mig- vilket i och för sig inte är första gången, men nu börjar han bli otäckt närgången!! går eftermiddag körde han upp på min gård, ringde och bankade på dörren, men jag ville inte öppna så jag ställde mig i ett hörn där han inte kunde se mig- och stod helt stilla... Efter en liten stund kikade jag fram- och fick se hans konturer genom köksfönstret!! Han stod och blängde in i mitt kök!! då blev jag ännu mera skräckslagen!! Jag bestämde mig för att om det händer igen så ringer jag polisen direkt!
Jag bestämde mig för en annan sak också: I morgon ska jag ringa till soc och säga att jag vill "återta" mina ursprungliga dagar med barnen- torsdag till söndag, jämna veckor, för nu är jag utled på allt tjafs som blir- samt att det alltid är han som ska få sin vilja igenom Naturligtvis ska jag då berätta om "fönstertittandet"- kan tyckas lite löjligt- och som om jag vill skvallra på honom- men jag blev verkligen nervös och skrämd!! Så numera fäller jag ner persiennerna- även på dagarna!! Mörkt och trist blir det ju, men vad ska jag göra...?! :-(
