Jo, det blir nog bra så småningom...
Att jag mår skit över att jag är så dålig på allt och att jag inte kan
någonting, det gör ju inget- huvudsaken är att alla andra mår bra...
Det verkar inte som om jag någonsin tillåts vara riktigt glad- varje
gång jag börjar bli glad så händer något som gör att jag "dyker" ner
i depression igen...
Gör jag si- så är det fel- och gör jag tvärtom, d.v.s "så"- ja, då är det
ännu mera fel... Fan vet hur i rödaste Gehenna jag ska bete mig
egentligen... Hur jag än vänder mig så har jag röven bak- och
hornen i pannan växer sig större för varje dag.
