Ja, som sagt- det var ett tag sen jag skrev nåt på min blogg, men det ska jag försöka göra nåt åt nu, då... Jag känner att jag måste- det är ganska mycket som "brinner" i mig och jag kommer knappast att orka skriva ens hälften ändå...!
Jag älskar min "gubbe"- trots att jag gnäller och skäller på honom och "vrålar" ut min ilska och frustration på Facebook ibland- han kan inte hjälpa det- han har nån sån där "bokstavsåkomma"... Men det blir ju inte bättre av att den är obehandlad- han tror att det inte finns mediciner som hjälper, bara för att den medicin han tog som barn inte verkade som den skulle. Jag har talat om det för honom åtskilliga gånger (tjatat...)- men det bara studsar mot hans öron, verkar det som...
Ni som klagar på att det är stökigt i era hem- ni har aldrig varit till oss- här är STÖKIGT..!!! Jag har flera gånger skrivit att vi bor i en loppmarknad och det stämmer... Ändå ska ni veta att jag har röjt bort ganska mycket- utan att han vetat om det! Men jag har tröttnat- jag kan diska 2 ggr/dag och ändå är diskbänken fullbelamrad med disk... Vardagsrummet ser ut som ett förråd och jag orkar inte göra nåt åt det för så snart jag har stökat undan något så åker nästa pryl/ar fram... Jag ahr frågat FLERA gånger var han har sitt förråd- och ifall det är fullt?- men jag får bara till svar att; Jo, det finns ett förråd och det finns plats där- han berättar inte VAR det finns eller var nyckeln är... Fan jag kan bära grejerna dit själv, bara jag får undan dom!!!
Nåja, något helt annat nu... En kompis "där uppe i Kramfors" sms:ade härom dagen och berättade att hon träffat och pratat med den man jag aldrig kommer sluta älska- han kommer för alltid att ha en del av mitt hjärta i sin ägo... Jaja, nog om det nu- han hade berättat ingående om vad vi- han och jag- hade för oss i hans husvagn den sommaren det "begav sig", sommaren -04... Väninnan hade t.o.m blivit generad- och det vill inte säga lite det!! Hon brukar annars inte vara så "pimpinett" av sig! Hehehe, jag skulle ha velat se henne!! ;-)
I vilket fall så är och kommer han alltid att vara mitt livs stora kärlek- och jag har ju fått det bekräftat nu att han kände likadant... Men det var inte vår tid- jag får helt enkelt vänta till nästa inkarnation och lägga in en ny stöt på honom då! Jag vet- sådär som man bara "vet" saker ibland- att vi har känt varandra i tidigare existenser/ inkarnationer- jag kände igen honom första gången jag såg honom i detta liv.
Vi var båda placerade på nån sån där åtgärd för att dölja arbetslösheten- det kallades "ALU"= ArbetsLivsUtveckling. Vi var på ett ställe som hette "Återvinningen"- en secondhand-butik där dom restaurerade allt ifrån kläder till möbler och hushållsattiraljer. Första dagen han kom och skulle "titta" på stället- jag hade redan börjat, hade väl varit där en vecka eller så- så stod jag och knäskurade trappan upp till andra våningen. Han kom in bakom mig- märk väl nu, vi hade aldrig mötts tidigare!- och han sa: "Står du på knä såhär tidigt på morgonen?"..... Hade det varit nu, idag- så hade jag huggit tillbaka- "Ja, jag väntar ju på dig förstår du väl?!"- men då var jag tyst, blyg och bara rodnade upp över öronen... Jag blev förälskad redan då- detta var 1997- och den känslan höll i sig upp genom åren. Vi träffades flera gånger- men antingen var jag upptagen- eller så var han det...
Jag fick helt plötsligt ett infall då, på våren 2004 och ringde upp honom- jag har fortfarande hans telnr i huvudet- jag var singel då och det visade sig att det var även han! Så jag tog en taxi och åkte hem till honom- kosta vad det kosta vill, tänkte jag! Om inte Muhammed kommer till berget får väl berget komma till Muhammed, då! Tog med en flaska vin och steg in i taxin... När jag kom fram så fick jag en varm kram- och sen satte vi oss och pratade- vi satt uppe hela natten och många nätter efter det. Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv- varken förr eller senare- inte ens när barnen föddes!!!
Och sedan... Sedan började jag på en kurs och där gick även mina barns far- som jag avskydde redan från första början- han var på mig hela tiden och tjatade om att vi var så djävla perfekta för varandra... Han såg till så att jag blev beroende av honom- och jag lämnade mina vänner bakom mig- för enligt honom, vad han sade- så behövde jag inga andra än honom- bara honom!! Det var inte kärlek- fanns ingen alls från min sida, jag blev hjärntvättad- och från hans sida var jag bara ett offer- en stark kvinna som han ville "kväva"...
Men han kunde aldrig kväva mig- och inte heller känslorna för Håkan... Dom finns ännu kvar! :´(
